Sammanfattning:

Sammanfattning:

Borgensmän ansågs ej ha visat svikligt agerande från bank eller annars bristande förutsättningar för borgensåtagandes ogiltighet för att återfå inbetalning; Bl.a. om betydelsen av informationsskyldighet gentemot borgensmän avseende underliggande kreditbedömningar före- och efter upprättat borgensåtagande, samt förutsättningar utöver undertecknande för bindande borgensåtagande för bolags räkning

Sammanfattning:

Eftersom borgensmän ansetts ha subrogationsrätt till en pant som utgör säkerhet för huvudfordringen, har borgensåtagandets giltighet inte påverkats av att ett överhypotek i panten pantsatts för annan skuld. 3 § och 4 § förmånsrättslagen (1970:979). 3 § och 4 § förmånsrättslagen (1970:979)

Sammanfattning: En privatperson som leasat en personbil överlät sina rättigheter och skyldigheter enligt leasingavtalet på det företag där han vid tillfället var anställd och fick samtidigt teckna borgen för avtalet. Fråga om leasingföretagets informationsskyldighet gentemot borgensmannen (jmf 1992 s 351, 1993 s 163 och 1994 s 381)

Sammanfattning: Brister i banks kreditprövning har inte ansetts vara av det mera kvalificerade slag som kunnat medföra att borgensmans ansvar till någon del faller bort (jfr 1993 s 163)

Sammanfattning:

Ett bolag erbjöd bl a sina anställda att mot erhållande av konvertibla skuldebrev låna ut pengar till bolaget. En bank beviljade anställda hos bolaget kredit för att finansiera förvärvet av skuldebrev och betalade ut lånebeloppen direkt till bolaget. Detta utfärdade emellertid inte några konvertibla skuldebrev och försattes sedermera i konkurs. Fråga om låntagarna kan undgå betalningsskyldighet för lånen

Sammanfattning:

En person har ingått en generell borgen för sin makes skulder till en bank. Fråga huruvida borgensansvaret helt eller delvis har bortfallit genom att borgensavtalet varit oklart och banken gjort en otillfredsställande kreditprövning av borgensmannen eller eftersatt sin informationsskyldighet gentemot borgensmannen.

Sammanfattning: Borgenär har ansetts ha en principiell skyldighet att beakta att borgensmans regressrätt inte helt eller delvis går förlorad. Bank, som åsidosatt denna skyldighet och inte kunnat visa att borgensmannen ej lidit skada på grund av försummelsen, har ansetts förlora sin rätt enligt borgensåtagandet (jfr 1991 s 277)